So there it is, why cant you give it one more try,
you and i can find a why to live if you let me in just one more time,
I know you've lost your faith in me, but I still beleive,
cant I make you understand, can I make you see,
I am desprate for your love, and its breaking me.


det är så konstigt hur fort det kan gå.. ena dagen är man as lycklig, eller bara allmänt glad och är nöjd med livet. andra dagen är det mesta bara skit och inget gör en glad, inte ens scrubs. (fast jag fick mig ett litet skratt när jag och åsa jämförde våra brännor på bröstet). vissa saker är så konstiga och det jobbigaste utav allt är att jag inte verkar känna mig själv, veta vad jag vill, hur jag känner inför- och reagerar på saker. när det kommer en liten motgång så känns det som att hela världen ska rasa samman, och det är precis så jag har känt den här veckan. har haft sjuka problem med att sova, för jag ligger bara och tänker på massa kassa saker som verkligen inte alls på något sätt eller vis får mig att må bra. äta har inte heller varit min grej. jag vet i och för sig vad det beror på men jag har inte en aning om hur jag ska göra för att må bättre. att bearbeta saker är verkligen inte min grej, kan inte tackla jobbiga saker, det blir bara fel av allting. 

jag fattar inte hur vissa saker bara fastar och vägrar försvinna?!