Gud vad jag saknar dig och behöver dig nu. du skulle veta exakt hur jag skulle bete mig och du skulle säga precis hur jag skulle göra, det är så otroligt tomt utan dig. de senaste veckorna har jag inte gjort annat än att hålla mig sysselsatt varenda dag. känns som att jag inte har någon tid alls över till att ens tänka, men samtidigt så finns du i mina tankar hela tiden. för mig är detta fortfarande overkligt, det känns som att du fortfarande finns här och bara ska slita upp dörren och skrika "feeest!!" när som helst. det finns så otroligt många minnen med dig, när vi satt i lekparken utanför eran lägenhet i söderfors, minns du? det du gjorde då, är bland de finaste någon någonsin gjort för mig.

du fanns alltid där, även om man inte hade pratat på 6 månader eller bara 1 minut. lyssnade jämt och gav råd. jag kommer alltid minnas dig för den underbara människa du var.

vila i frid, stephany!