"Skulle aldrig klarat det utan dig, du är mitt allt, du är den bästa jag har i mitt liv, på allt, vad skulle jag ta mig till utav dig! Kommer aldrig att lämna dig, du och jag till slutet" Blablabla, vilket bullshit. Ganska kul att man verkligen ser när människor skriver så att dom tror på det, kärlek varar inte för evigt, om man är tillsammans under en längre tid är det uppenbaligen för att man vant sig och inte orkar leta efter en ny. Jag tycker att det är töntigt och dumt att tro på den eviga kärleken och jag ska verkligen absolut aldrig gifta mig. Förlova mig, kanske, om karln är snygg och ger mig en guld ring med grön smaragd i. Nu tänker ni säkert "stackars lilla flicka inget hopp på kärleken" så klart att jag har, kärlekens riktiga kärlek, längtan, utan frustration och jobbiga samtalsämnen vid frukosten. Nej, det håller inte för mig, något bättre, något varierande, mer min smak, fan tror ni jag gör i London liksom! Just det, variation.
Däremot tror jag att någon man hållt kär kommer alltid vara en del av en själv.